Och så var vi igång, igen. Premiärmatch i söndags mot Los Legendarios, Kista. Vårsolen var där och såg till att väderförutsättningarna var de allra bästa.
Domaren blåste igång matchen och det blev en milt sagt trevande inledning. Nästan varenda spelare med röd tröja stod för någon form av felpass. Det var nervöst, ängsligt. Putte & Mackan, som vanligtvis ser till att lagmaskinen fattar fokus, förblev något anonyma sett till det vanliga. Typiska premiärnerver var där och spökade hos alla, vilket såklart färgade den första halvleken.
Örnsbronx slet på men fick dåligt med utdelning sett till de första 20 minuterna. Det saknades spets och skärpa i den sista tredjedelen, menar jag.
Backspelet var det inget större fel på – alls. Vi har hittat tyngd med Olle må jag säga. Dock så vill jag hellre se Olle på en ytterposition. Det råder ju inget tvivel om att killen är löpstark och framförallt löpvillig. Det verkar också se ut som han hatar att nicka.
Johan ”Örnsberg” Ragge Ragnarsson var fläckfri. Nä, backspelet var bra igenom hela matchen menar jag. Deras två mål kommer från situationer som uppstår ur ingenting, kontringar. De hade nån’ vass kille där som gärna höll i bollen också.
Mittfältet stod för en betydligt ojämnare insats. Daniel S lyste med sin frånvaro, tyvärr. Det är inte så att vi inte
har ersättare som matchar honom. Men David går ju gärna hem sist från Strand och det speglar ju ibland av sig i hans spel. Bollvinnare av rang är han, men det var någon felpass för mycket också. Putte visade fin känsla i crossarna ut på kanterna, men spelet med boll kan ju överlag gå fortare. Jag vill lyfta fram Wille. Det syns på lång väg att han har gjort det här förut. Wille var, likt Ragge, även han helt fläckfri och stod för en mycket stabil laginsats. Kul.
Som högerytter började undertecknad. Mycket av mitt spel grundar sig i löpning, vilket ni säkerligen har noterat. Jag är och har aldrig varit en fysisk spelare. Jag vill gärna ha boll, gärna springa med boll och sedan leverera boll för en ”klar” chans till någon medspelare. Den viktiga 2-1 kvitteringen, precis innan paus, följde detta tema. Jag var helt klart nöjd med min prestation för dagen men kände väl mig något besviken efter att inte ha hamnat i målprotokollet.
Örnsbronx har värvat i år. Då ekonomin inte riktigt öppnade upp för ett tyngre köp, blev vi därför tvungna att dra till Stureplan och leta investerare. När vi väl insåg att inte heller några tunga drakar kände sig sugna på att trycka in flis i vårt sköna projekt, så ryckte vi istället tag i en nattklubbsfotograf.
Fran© Nordenberg kom till truppen under tidig höst förra året. Han passade ju in i gänget. Extrema alkoholproblem, en böjelse för alltför unga damer och en allmän ”rycka-på-axlarna”-mentalitet. Franc, med en ytterst social begåvning, blev en av oss. Han visade bättre närvaro på träningarna än de flesta andra och hade onekligen något i sina skridskofötter.
Frank gjorde succé i söndags. Han bökade runt som fan på topp likt en targetplayer á la Duncan ’Geniet’ Ferguson (youtuba/googla om ni inte känner till) Frank vill i mångt och mycket vara Zlatan. Riktigt så långt vill jag inte gå, men samtidigt var och är Duncan en riktigt COOL spelare. Kult till och med. Frank skapade sina lägen själv, just det är det mest imponerande menar jag. Ständigt giftig i straffområdet, närvarande på ett sätt som det här laget har saknat. Nils ’Badboy’ Lindström hamnade lite i skuggan, bakom Frank. Han räddade dock upp situationen med en gigantisk bössa som avlossades på ribban och in. Känslan är att Nils, som ofta har sett till att vi får in några mål överhuvudtaget, kanske backar baka ett steg och håller sig som ”framspelartypen” till förmån för Frank. Jag ska inte sitta här och uppvigla intriger men det ska bli ett nöje att från högerytterplatsen se hur samspelet dem emellan fungerar. Frank är ett trevligt tillskott och med tre mål gjorda så är han given som matchens spelare.
Alexej! En stor eloge för att du ställer dig i målet. Jag tycker det tyder på stor personlighet och lojalitet (men jag är helt tvärsäker på att du känner Josef).
Robert Litsén. Du sågade själv din insats rejält, menade att du inte ”alls var bra idag” men när var du bra egentligen? Dock så har du ett par riktigt fina skarvnickar i första halvlek.
Flavio. Blandar och ger. Tenderar i perioder att bli något osynlig men står faktiskt bakom en hel del viktigt. Bollen fram till mig på första målet är av hög klass. Snyggt.
Totti. Du saknade glädjen, tyckte inte att det var något kul, sa du. Allt dopamin & serotonin du brände av i Riga pga. tjacket, månne? Du är en viktig kugge i laget, håll dig på banan ett tag så ska du nog se hur kul det är att spela boll igen.
Boris. Gammal skada som kom upp igen, eller?
Mackan. Hamnade oväntat på topp, what about that, undrar jag. Ditt spel är fysiskt. Fyfan vad ont det ser ut att spela mot dig. Jag är glad för att din tröja är röd, som min.
Martin. Helt klart en godkänd insats. Helt fläckfri och stabil i det defensiva men måste öva skott. Prickenträning för dig på tisdag. Enbart.
+ Vändningen tyder på lagmoral. Att ligga under med 2-0 för att sedan gör 6 mål klargör mycket.
+ Frank Nordenberg. Profiler som är sugna på att göra mål och KAN göra mål – efterlängtat!
- Det är ju kul förvisso att vi faktiskt har en ’badboy’ i laget. Men att sätta upp armbågar med flit i en motspelares ansikte, efter själva situationen, är ju verkligen inte okej som jag ser det. Med det sagt så menar jag inte att alla är helgon. Jag kan själv sätta igång reptilhjärnan ibland, men man kan göra det snyggt och stilat eller så kan man göra det Scholes/Mild-kval-0-0-Wembley.
http://www.youtube.com/watch?v=VtQJJJcKoew <- 0.20 i klippet.
FRAMÅT BRONX!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar