söndag, maj 27

Örnsbronx vs. FC Ribba

Var? - Gubbängens BP
Tid: 10.30
Motstånd: FC Ribba
Väder: Optimala förutsättningar, nästan för hett?
Resultat: 2-2, delad poäng.

”Veckorna rullar på fort nu…”
sade Totti när vi gick förbi båtarna ut med Bergsundsstrand idag. En stadsdel på det Södermalm som jag lärt älska sen barnsben. Vattnet, grönskan och människorna som i förening fullgör en del av Hornstulls patenterade dynamik. Den själ som säkerligen finns vid Skanstullsområdet (...) men som blir så brutalt påtaglig här och vacker på dagar som dessa. Det finns en kraft här som undertecknad lever och dör med.

Nog om lokalromantiken! Det blev, tro det eller ej, söndag igen och gänget från Hamnen skulle spela korpfotboll ute i Gubbängen. Nils & Frank, våra två ”tanks” på topp, fick för sig att i fredags ha efterfest i… Berlin. Vad jag anser om det egentligen är helt oviktigt, men killarna är unga och jävligt hungriga på den ”eviga festen” så det var ju bara att gilla läget för oss övriga. Det ryktas ju om att det övriga sällskapet utgjordes av sex stycken ”ariska och jävligt villiga” groggluder som är stammisar på The White Room (nattklubb i Stockholm). Jag är rätt övertygad om att de inte ångrar sig, men jag kan ha fel.


Sascha, Litsén och Mackan blev forwards för dagen. Jag fick blandade intryck. Vi kan nog alla vara överrens om att Frank och Nisses tyngd saknades. Hela första halvlek präglades av norskt Drillo-tjongande på chans, på måfå. Litsén visade återigen prov på fina skarvnickar. Mackan är tyngden förkroppsligad men när bollen hamnade vid hans fötter, så blev det inte helt rätt alla gånger om jag får uttrycka det så. Mackan gjorde en helt formidabel insats senaste matchen, men var betydligt blekare den här dagen. Ris och ros, helt enkelt.

Sascha då? Nå, karln i fråga var bitvis rätt osynlig stora delar av matchen, men det råder ju inget som helst tvivel om att killen har gift i fötterna. Jag tror jag räknade det till ca 2-3 kvalificerade målchanser för Örnsbronx sett till hela matchen. Likt Inzaghi, på fornstora dagar, så är han ju helt enkelt bara där och rullar in dem där bollarna som är så otroligt viktiga för ett lag, som inte har sin bästa dag. Idag var en sådan dag. Jag menar att FC Ribba rullar ut oss stora delar av matchen. Förvisso har vi också en del förstklassiga sekvenser i första halvlek när matchen står och väger. Det känns dock som att deras 1-0 ledning gör att vi blir paralyserade.

Jag börjar hänga med huvudet. David tappar koncentrationen i vissa uppspelsfaser, men är så inspirerande i sitt närkampsspel att jag återigen hittar viljekraft. Niklas, ny rekryt för säsongen, gör även en mycket bra insats på innermitten – stabil helt enkelt. Olle, Ragge med flera visar kämpaglöd och det smälls ordentligt, vilket resulterar i att de två nämnda får gå ut pga. skada. I halvlek står det 1-0 till FC Ribba och Örnsbronx ser redan ut som ett slaget lag. Totti tar, mycket viktigt också, ton och försöker få laget att samla fokus.
Andra halvlek tar fart och FC Ribba verkar inte speciellt angeläget om att dra ner på tempot. Jag placeras på topp men vantrivs. Alexej och Boris får agera yttrar och gör det bra stundtals. Mitt samspel med Sascha fungerar inte. Jag har ingen harmoni i mitt spel överhuvudtaget, känner mig trög och långsam.

Men där, mitt där i den där rätt anonyma matchbilden, så kvitterar Sascha på en misstänksam offside-situation. FC Ribba protesterar högljutt och är såklart fly förbannade på domaren. Från min vinkel så måste även jag medge att det helt klart är möjlig offside, men domaren väljer att inte blåsa och det står plötsligt 1-1, tio minuter från full tid. FC Ribba känns i denna sekund väldigt överraskade, de hade ju koll på matchen och styrde och ställde rätteligen det mesta. Men varför ska Sascha nöja sig med ett mål? Efter kvitteringen blir ytorna större, båda lagen vill uppenbarligen vinna. Ett uppspel av högt korpensnitt, klapp klapp prylen ni vet, ställer Sascha helt fri med keepern och han rullar, på ett nästan förnedrande sätt, in ledningen.

Sen blir det korpen & Hawaii-fotboll när det är som bäst. Efter vårt ledningsmål vet jag inte riktigt vad som händer. Jag tror att alla av de 22 gubbarna på planen inte riktigt förstått att det plötsligt är Örnsbronx som leder. Efter centringen av vårt ledningsmål, så väljer en kille i FC Ribba att gör det på ”egen hand”. Han går förbi hela laget och gör sin kollega fri – 2-2, alltså minuten efter Saschas ledningsmål. Korpen och Hawaii, helt underbart charmigt egentligen och brutalt rättvist. Matchen slutar 2-2 och det är en seger för Örnsbronx samt två förlorade poäng för FC Ribba.

+ Vi är obesegrade i år. Strålande.
+ Peter, som jag inte riktigt nämnde här uppe (Litséns polare) – grym insats. Fotbollsfötter. Våra paniklån levererar varje gång. Det är bara att lägga till i Örnsbronx-gruppen på Facebook.
+ Carlsson. Målvakten med lugnet, sprider en allmänt skön anda där bak. Fina fötter även där.
+Niklas, välkommen till Örnsbronx. Sandhaag, David, Jangemo & Noah, se upp!
+ Olle & Ragge. Skador betyder att man gett 100%. Jag gillar 100%.
- Ja, just det – skador, ja. Ragge & Olle lär vara borta ett par veckor. Skadelistan bara fylls på, inget bra alls.
- Leta runt efter folk för nästa match – nu! Börja redan på måndag, hör runt med kollegor och dylikt. Det kommer förmodligen bli problematiskt att skaffa 12-13 skadefria gubbar till nästa söndag. Själv befinner jag mig i sydligaste Spanien i en vecka, det är min ursäkt.
Och för helskotta! Det är mors dag! Jag ska inte ens behöva förklara hur viktig den här dagen är. Nuff said.
Framåt, Bronx – alltid framåt!

Inga kommentarer: