Styrkor: Kvick och engagerad ytter med ett stort taktiskt kunnande
1 kommentar:
Anonym
sa...
Föräldratränare. Själva ordet låter fel. Konstruerat på något sätt. Innebörden av ordet kan vara minst lika komplicerat. I många år var jag en av många engagerade föräldrar som gjorde mitt bästa för mina barn och lagets bästa.
Tillslut kom jag till insikt. Jag varken ville eller orkade driva ett lag helt själv. Genom åren hade jag fått viss hjälp men det var ändå jag som alltid förväntades finnas tillhands. Det är med detta i bakgrund som jag kommit fram till tre saker. Tre grundregler jag verkligen tror på.
1. Det är helt okej, till och med bra, med en mamma eller pappa som tränare för ens egna barn. 2. För att denna mamma eller pappa inte ska tappa glädjen behövs fler engagerade föräldrar. 3. När ens barn blir tonåringar bör man låta en opartisk tränare ta över huvudansvaret.
Trots att jag hade gjort "allt rätt" fick jag ett sms från min dotter Alicia. Det var i år den 21 mars kl. 15:36. Hennes sms var som alltid rakt på sak. "Jag har beslutat att jag vill sluta spela fotboll. Jag är 100 % säker. Det är inte roligt längre".
Mitt svar blev minst lika kort. "Du bestämmer över dig själv". Jag nämnde också något om att laget kör på som vanligt, "the show must go on" eller liknande.
Bakom den korta och lite kyliga kommentaren döljde sig en ganska stor sorg. Tiden går ju så jäkla fort, det känns som om det var nyligen Alicia satt på min rygg och vi gick ned och hälsade på det lokala fotbollslaget, IFK Aspudden F93. Då var hon 7 år, nu, 11 år senare åker jag själv till träningarna. Vad kunde jag ha gjort annorlunda, berodde det ens på mig att hon nu ville sluta spela fotboll? Nä, allt handlar inte alltid om mig, även om jag oftast vill tro det. Denna gång var det ett eget val från en tjej som vuxit upp och blivit en självständig ung kvinna. Jag kan inte annat än respektera och acceptera hennes beslut. Så, efter ca. 10 år som tränare för min dotter kan jag konstatera att vi har gjort en underbar fotbollsresa tillsammans.
Nu kanske man skulle kunna tro (läs: hoppas) att jag skulle ta tillfället i akt och göra en snygg sorti. Men nej, varför då? Det är ju fortfarande väldigt kul med laget. När jag för ca. tre år sedan tog in Patrik som ny huvudtränare drog jag en vinstlott. Han har med sitt engagemang drivit laget vidare i en ny positiv riktning. En annan anledning till att jag fortfarande tar mig själv till träningarna är Carlsson. Tillsammans är vi med stor säkerhet en av stans softaste tränartrio. Kaxigt att skriva? Möjligt, men sanningen är den att vi har jäkligt kul ihop. Vi kan snacka i timmar om övningar, spelare och minnen. Vi varvar skratt med ironiska kommentarer om oss själva och vår verksamhet. Ibland har vi viktiga möten men helst inte.
När jag igår tillbringde förmiddagen med Alicia var det härligt att upptäcka hur mycket vi har gemensamt. Vi pratar fortfarande mycket fotboll, hon känner ju till alla spelare, tränare och lag. Hon verkar trivas med sitt nya "icke-fotbollsliv". Vem vet, hon kanske tar sig tid och kommer ned och kollar när vi säkrar seriesegern, år 2015!?
1 kommentar:
Föräldratränare. Själva ordet låter fel. Konstruerat på något sätt. Innebörden av ordet kan vara minst lika komplicerat.
I många år var jag en av många engagerade föräldrar som gjorde mitt bästa för mina barn och lagets bästa.
Tillslut kom jag till insikt. Jag varken ville eller orkade driva ett lag helt själv. Genom åren hade jag fått viss
hjälp men det var ändå jag som alltid förväntades finnas tillhands. Det är med detta i bakgrund som jag kommit fram till
tre saker. Tre grundregler jag verkligen tror på.
1. Det är helt okej, till och med bra, med en mamma eller pappa som tränare för ens egna barn.
2. För att denna mamma eller pappa inte ska tappa glädjen behövs fler engagerade föräldrar.
3. När ens barn blir tonåringar bör man låta en opartisk tränare ta över huvudansvaret.
Trots att jag hade gjort "allt rätt" fick jag ett sms från min dotter Alicia.
Det var i år den 21 mars kl. 15:36. Hennes sms var som alltid rakt på sak.
"Jag har beslutat att jag vill sluta spela fotboll. Jag är 100 % säker. Det är inte roligt längre".
Mitt svar blev minst lika kort. "Du bestämmer över dig själv". Jag nämnde också något om att laget kör på
som vanligt, "the show must go on" eller liknande.
Bakom den korta och lite kyliga kommentaren döljde sig en ganska stor sorg. Tiden går ju så jäkla fort, det känns som om det var
nyligen Alicia satt på min rygg och vi gick ned och hälsade på det lokala fotbollslaget, IFK Aspudden F93. Då var hon 7 år, nu, 11 år senare åker
jag själv till träningarna. Vad kunde jag ha gjort annorlunda, berodde det ens på mig att hon nu ville sluta spela fotboll?
Nä, allt handlar inte alltid om mig, även om jag oftast vill tro det. Denna gång var det ett eget val från en tjej som vuxit upp
och blivit en självständig ung kvinna. Jag kan inte annat än respektera och acceptera hennes beslut.
Så, efter ca. 10 år som tränare för min dotter kan jag konstatera att vi har gjort en underbar fotbollsresa tillsammans.
Nu kanske man skulle kunna tro (läs: hoppas) att jag skulle ta tillfället i akt och göra en snygg sorti. Men nej, varför då? Det är ju fortfarande
väldigt kul med laget. När jag för ca. tre år sedan tog in Patrik som ny huvudtränare drog jag en vinstlott. Han har med sitt
engagemang drivit laget vidare i en ny positiv riktning. En annan anledning till att jag fortfarande tar mig själv till träningarna är Carlsson.
Tillsammans är vi med stor säkerhet en av stans softaste tränartrio. Kaxigt att skriva? Möjligt, men sanningen är den att
vi har jäkligt kul ihop. Vi kan snacka i timmar om övningar, spelare och minnen.
Vi varvar skratt med ironiska kommentarer om oss själva och vår verksamhet. Ibland har vi viktiga möten men helst inte.
När jag igår tillbringde förmiddagen med Alicia var det härligt att upptäcka hur mycket vi har gemensamt.
Vi pratar fortfarande mycket fotboll, hon känner ju till alla spelare, tränare och lag. Hon verkar trivas med sitt nya "icke-fotbollsliv".
Vem vet, hon kanske tar sig tid och kommer ned och kollar när vi säkrar seriesegern, år 2015!?
Skicka en kommentar